Röster kring boken.

Här kan du läsa recensioner om boken I Itchiban är jag en prinsessa.

Gabriella E 
2013/01/21

En gripande skildring om en flicka vars mamma har svåra alkoholproblem, som gör att hon tappar omdömet och gör fel val, hon väljer bort sin dotter som älskar henne så. Fantastiskt för Jane att kunna fly in i fantasilandet med en beskyddande djurvän, det var hennes sätt att orka. Att läsa denna fina bok för min snart 9-åriga dotter har varit spännande, omtumlande och sorgligt, men så viktig att läsa. Så här har ju en del barn det i sin vardag. Efter varje lästillfälle har det varit många frågor och funderingar. Hur kan en mamma göra så mot sitt barn? Hur kan man vara kär i någon som är elak? Finns Itciban på riktigt? Läs boken!


Marina S 
2013/01/21

En mycket bra och läsvärd bok. Läste den för min son 7 år, och boken väckte många frågor som man måste vara beredd att svara på. Trots det allt elände som är runt omkring bokens huvudperson så är den ändå skriven på ett sådant sätt att barn kan ta den till sig. Jag tycker det är modigt att skriva en barnbok i det här ämnet med tanke på hur många dessa barn faktiskt är och att det är ganska troligt att det finns någon/några i ens eget barns klass/förskola.


Rosita 
2013/01/14

Jane bor med en mamma som dricker och mammans pojkvän som inte är så snäll. Författaren har ett fint, enkelt och målande språk och lyckas med hantverket att beskriva Janes barndom för den tänkta läsekretsen utan att det blir för skrämmande. När livet är för tufft för Jane kommer leoparden Pincha, som en lugnande känsla i magen där Jane kan stänga ute fyllebråken. Tillsammans ger de sig iväg till Itchibian. Livet där är detaljrikt beskrivet, jag och barnen tycker att den tillägnas för många sidor. Vi är intresserade att veta hur det verkliga livet för Jane fortskrider. Läs boken för för barnen. Den ger frågor som bör besvaras av en vuxen. Som förälder gör det ont att läsa om Janes liv. För ett barn, i rätt ålder, kan det vara bra att få ta del av den svåra verklighet som vissa barn har. Ju fler som inte blundar för dessa barn, desto fler kan kanske hjälpas. Ett frågetecken i historien rätas aldrig ut. Jag hoppas att författaren kan ge svar på den frågan i en senare bok.








 







Linda Ekman 
2013/01/21

Jag läste boken om Jane, under jullovet, tillsammans med min dotter. Helt underbar. Härligt med en författare som vågar skriva om (för många) känsliga frågor. Jag rekommenderar verkligen er till att köpa den här boken. Vi kommer att läsa den igen, det är ett som är säkert. Tack till författaren för hennes mod!


Majvor Andersson, präst i Söderhamn 
2013/02/15

Prinsessan Jane av Itchiban, en förunderlig berättelse med många bottnar. Mycket, mycket läsvärd! Och ett lyckligt slut, tack och lov.




Stefan Ragnarsson
2013/06/27

Bakom fasader av glädje gömmer sig många barn. Jane är en av dem. Hur många barn finns det inte i vårt land, i vår värld där barnen far illa.
Jag tackar Isse för hennes bok. Mina söner tyckte den var väldigt spännande och frågorna dök upp långt efter det att vi läst den klart. Själv torkade jag både en och två tårar efter många av kapitlen.
Hur kan vi blunda för barnen, de där ute som inte har det så bra.
Författaren skriver på ett enkelt och målande sätt, hon fångar barnen (och mig) och håller oss kvar i berättelsen. "God natt" tiden har varit svår att hålla, vi kunde inte sluta läsa.
Tack Isse!!!


Här följer en recension av Oliver, mellanstadieelev!
Han har skrivit sin recension i skolan.

I Itchiban är jag en prinsessa
Författare: Isse Magnusson Österlund
Illustratör: Madeleine Johansson

Boken handlar om en flicka i vår ålder som heter Jane som går i mellanstadiet. Hon har skilda föräldrar och hon bor bara hos sin mamma, hon har inga syskon. Jane och hennes mamma bor i Barkarby och hennes pappa bor i Sundsvall. Jane har inga minnen från sin pappa, hon har bara sett honom på bild. Jane bor i en lägenhet med sin mamma. Jane har en jättesnäll kompis som heter Jenny. Jenny bor bara två hyreshus bort.

I Janes mage bor det en leopard. Leoparden heter Pincha och hjälper Jane när hon mår dåligt.
Janes mamma heter Christina och hon har en pojkvän som heter Roland. Roland är inte särskilt snäll mot Jane, han skriker och ropar fula saker till Jane. Roland och Christina brukar vara fulla på kvällarna medan Jane ligger inne på sitt rum och gråter. Men då kommer Pincha fram och tar henne till Itchiban.
Jane har ett eget land som heter Itchiban. I Itchiban är Jane prinsessa och har en pappa, kungen, och en mamma, drottningen.
Jane tycker att Itchiban är det finaste som finns, det finns inga faror eller hinder i Itchiban heller. I Itchiban finns det många djur som till exempel  leoparder, elefanter, fåglar, zebror, apor och giraffer.
De i Itchiban säger att Jane har magi och att hon är den enda människan i hela världen som har den magin. Jane får därför ett speciellt uppdrag och uppdraget är att hon ska skicka ut fler leoparder som ska hjälpa alla som har det svårt.
Det är inte bara barn som kan få hjälp, vuxna kan också få hjälp av en leopard. Jane skickar ut ungefär femtio leoprder som är redo att hjälpa någon. Hela Itchiban blir glada över att det äntligen har kommit någon som kan skicka iväg  leoparder igen. Innan så fanns det en som kunde skicka iväg leoparder, hon skickade till exempel iväg Pincha, men hon blev sjuk och förlorade kraften och kunde tyvärr inte skicka ut fler leoparder. Så de i Itchiban har letat efter någon som kan skicka iväg fler utav dem. Hela Itchiban  är gjort bara för att de ska hjälpa till.

För varje exemplar av den här boken som säljs skänker författaren en del av pengarna till BRIS. BRIS betyder Barnens Rätt I Samhället. BRIS hjälper barn som har det svårt.

Mamma har korrekturläst boken. Att korrekturläsa en bok betyder att man markerar stavfel och berättar hur den kan göras bättre. Det är som respons.
Blir det bra för Jane till slut?

Stannar hon i Itchiban?
Läs boken så får du se vad som händer.

 Recension av Oliver den 21 september 2013